För skolan har sina ljusglimtar

När någon blinkar åt mig och hänger med på vad som är lustigt
eller kastar sin påse tuggummin åt mitt håll och säger "Ta ett"
Om någon klappar på mig och säger åt mig att ta det lugnt
så jag inte går sönder av stress
och en annan säger "Åk hem och vila istället"
Det är så skönt att få bekräftelse på att de tycker att man hör till

Fina fina klass, vill inte lämna den. Synd att man inte kan krympa den och gömma den i garderoben när man flyttar till Uppsala. Fast samtidigt så måste jag bli självständigare och dessutom låta de andra bli vuxna och självständiga också. Det är ett hårt liv sägs det, vilket det kanske är på tiden att jag upptäcker, och att man klarar mycket mer än man tror.

Att jag kan ta vara på mig själv.
Att jag kan bli något.
Att jag inte behöver någons godkännande för det jag väljer att göra.
Att jag är stark, ung och kvinna.
Att jag och världen har ett utbyte av varandra.

Det finns säkert mängder av saker som jag ska lära mig det närmaste året. Mamma Mía!!