Smärta är jävligt. Dessutom är det individuellt, så man tycker inte gärna att man kan gnälla hur mycket som helst över en trasig läpp inför publik. Men här i bloggen har ju jag makten, så jag får säga att jag tror att jag håller på att bli tokig. Att jag sitter och håller på att bita sönder tungan för att få smärtan någon annanstans än det konstanta svidandet på läppen som gör att jag inte kan njuta av mat och som aldrig går över. Plus att det ser så sjukt äckligt ut med det där geggiga såret mitt på underläppen. Och jag vet, man ska inte använda könsord som svordomar, och man ska inte ha sönder döda ting, men avledande manövrar är välkomna som satan.

Det är läskigt att sitta och bita sig i tungan för att åstadkomma smärta, för när man pressar till gränsen så känns det som att tar man i bara lite till så kan man bara knipsa av den. Det är också äckligt, men bara man lyckas behålla något slags förnuft ska man väl kunna låta bli! Jag tror iallafall att näsdelen av förkylningen börjar gå över. Nu har jag bara ont i alla körtlar som överhuvudtaget finns i halsen, inte I den, men i körtlarna. Det som är bra är att jag inte har tvingats att vara ute så istället har jag kunnat arbeta på för fullt med projektet. Det var välkommet och välbehövligt.

Men jag ska fortsätta tugga på min tunga och försöka att fokusera på annat. Ha det gott hörni. Somliga diskussionspartners saknas...