Jag är rädd att du ska hända, eller sluta hända eller bara upphöra.
Att jag hamnar i en situation där jag inte ens kan läsa av människan som står framför mig.
Försätta mig i en situation där den enda vägen för mig är att gräva ner mig själv i en grop,
se dig täcka över den och därefter känna hur du står ovanför och hoppar för att jämna till marken så att alla minnen av det som varit försvinner.
För samtidigt så kommer jag ju flyga ovanför med alla mina minnen bevarade. Det gör ondare att gå än att stanna, cirkulerandes ovanför på lite avstånd.
Jag kommer fortsätta flyga ovanför och vara helt utmattad,
men av rädsla för att landa och se dig försöka begrava mig och minnena igen kommer jag tvinga mig själv tills jag upphör att finnas.
Tills allt som återstår är Forrest Gumps fjäder som sakta virvlar i den försvinnande vinden. Sakta planar den ut och sjunker ner i en sjö där en fisk slukar den.
Och först då anar någon att slaget är helt förlorat, eller vunnet.
Jag vill förlora allt hopp om framtiden, så jag kan sluta leta efter ett alternativ.

Jag är förkyld, utan pengar och har en trasig blåsa på läppen. Jag har precis ALL rätt att vara pessimist! And yes, it's my time of the month and I can therefore legally kill you! Sod off!